sitter vaken varje natt, tittar ut genom det immiga fönstret, blickar ut över hemstaden. vilket laddat ord "hemstaden" vad gör man när det inte känns som hemma då? när den nya staden man flyttat till för att börja om aldrig riktigt känns som hemma och den gamla staden bara gör det om man inte lämnar sina föräldrars hus, för utanför är allt som det alltid varit, förutom att staden går vidare personer man känner eller kanske känt går vidare och man själv, man hamnar liksom utanför. man går vidare i en annan stad och ingen bryr sig egentligen om man gör det eller inte.

på långt håll är det så lätt att skaka av sig allt som händer där man kommer ifrån, när man här fastnar skrattet i halsen och man undrar vad som hade hänt om man stannat här, vem hade jag varit? Hade jag varit som dom?

Och alla personer förändras och all tonårsångest blir tydligare här.
varför är det så viktigt att vara rätt? och varför är jag så rädd här?


och du undrar varför vi aldrig springer på varandra
för när jag ser dig, min vän, kommer allt tillbaks igen..

And i would follow my feet to O'Conell Street

I took my feet to Oxford street
Trying to right or wrong
Just walk away those windows
But I can't believe she's gone

When your still waiting for the snowfall
Doesn't really feel like Christmas at all

A group of candles on me are flickering
Oh they flicker and they flow
And I am up here holding on to all those chandeliers of hope
And like some drunken in this city
I am go singing out of tune
Singing how I always loved you darling
And how I always will

But when your still waiting for the snowfall
Doesn't really feel like Christmas at all
Still waiting for the snow to fall
It doesn't really feel like Christmas at all

två steg från paradise

kalla händer som håller krampaktigt i mobilen med tårar i ögonen, "ge mig numret! jag behöver det". och du ger upp, du ger mig numret och en stund senare ringer jag dig med gråten i halsen. gråter av skam för att jag ringde dom där dumma samtalen till den där fina killen som inte förtjänar det, som senare ringde 04.20 och jag vaknar med ångest upp i halsen. ångest över att vara desperat, ångest över att vara kär, ångest över vad du ska tänka, ångest för vad han ska tänka, ångest över vad andra ska tänka. så noga med att vara till lags men med alkohol i hjärnan vinner hjärtat över förnuftet och plötsligt går det iväg ett sms till en "förlängesen" kille bara för att få känna mig behövd. när man själv inte kan ge den bekräftelsen som behövs, hoppas man inte att någon annan ska ordna det? men det hjälper inte, du känner dig mer desperat än någonsin för alla sover och du gör bara bort dig, egentligen.

och vi går ut och brinner upp i natten
och skyller allting på våra fyllehuven
undanflykter och självanklagan
jag ser domen i dina ögon

take me back to the start

och visst fladdrade tusen fjärilar när jag tveksamt gick in i klassrummet
och visst hoppades hela mitt hjärta att du skulle ha ändrats.
men så tittade du upp och då dog fjärilarna, torkade ihop och blev en klump i magen istället,
en blick ett kort hej, inget mer, ingen menande blick, inget hur mår du?
jag var luft, luft och inget mera.

och så jag hatar dom där fjärilarna för dom ligger kvar där än.
någonstans mellan magsäcken och livmodern har dom fastnat
och dom värker, dom gör så fruktansvärt ont.
hellre att dom kittlar mina stackars nerver så jag får ont i magen av nervositet, hellre än det döda, kalla.

falska förhoppningar brukar dom kalla det, vardag brukar jag kalla det.

in my place

sitter invirad i mitt snälla fluffiga duntäcke,
lyssnar på the scientist och känner en sån hatkärlek
till all coldplays musik, du har gjort det så himla känsloladdat,
varje stavelse påminner om dig,
varje tonhöjning påminner om just den natten.
varje citat påminner om ditt skratt när du gjorde om
allt det vackra till ironi.

och imorgon får jag kanske se dig, för första gången på två månader.
och i min mage fladdrar tusen fjärilar och i mitt huvud
virvlar tankarna runt, runt, runt.

get on with your life

Idag raderade jag ditt nummer från min mobil, det kan verka banalt men det tog
så mycket kraft att jag känner mig helt slut i hela kroppen.
Ibland är det tur att man har fina vänner som kan säga åt en på skarpen,
det är dags att resa sig ur askan, nu är det min tur att bli en fågel fenix.

Don't lose your sense, for it's not the end
It's just another phase your going through
So don't pass it on, if you know it's wrong

Cuz' somebody's waiting for you
Somebody's waiting for you
Yes, somebody's waiting for you
Someone is waiting for you

Accept the change, for it's not so strange
You're not the only one in this world
Accept the change, cuz' were all insane

småstadsångest

Den lilla staden fick knappast ett farväl
När andra nöjde sig sprang hon iväg
Hennes ord var ett laddat gevär 
Och hon sköt på framtida besvär

Magnificent

Snöstorm utanför fönstret och en barnsligt rolig cykeltur hem från en mysig middag med fina vänner.
Det värmer som en varm fackla och får mig levande igen.
Gör mig lättare till mods, det är som att den vita snön lägger sig som fluffiga moln runt hjärtat
 och gör det lite, lite lättare att andas igen.
Plötsligt slår inte hjärtat lika fort och pulsen dunkar inte riktigt lika högt i öronen.
Oron som vrider och sliter sig i mitt bröst blir lite lugnare av ett par koppar te och kalla händer.

Only love, only love can leave such a mark
But only love, only love can heal such a scar

and i'm drinking jack in my local bar

Dom spelar coldplay på en pub i dublin och jag slås plötsligt av en sån fruktansvärd ensamhetskänsla trots att två av mina närmaste vänner är bredvid och baren är full av trevliga människor.
-helvetes jävla du, tänker jag när tårarna stiger i mina ögon.

undrar vad som fått mig att känna så här, är det den där första kärleken som lämnade mig som fortfarande spökar, eller är det mitt dåliga samvete över att ha lämnat en fin kille som förtjänade någon bättre än mig, eller är det den där förbaskade ungdomskärleken som sårat mig så många gånger att jag inte ens kan räkna dom längre. Eller är det den där senaste killen som jag lovade att inte bli kär i men som är så svår att hela hjärtat skriker efter att få laga honom. Eller är det kanske den där nya spännande killen som jag inte känner, men som gör mig pirrig och samtidigt så fruktansvärt rädd att jag ska bli sårad igen.

Eller så är det kanske bara min förbannade självkänsla som sviker.

You look so precious with your bloody nose

Hate to be so emotional, I didn't aim to get physical
But when he pulled in & he revved it up
I said, 'You call that a pickup truck?'
And in the moonlight I throwed him down
All kickin' screamin' and rollin' around
A little piece of a bloody tooth
just so you know I was thinkin' of you

om du visste hur många gånger jag velat slå dig,
om du visste hur många gånger jag fått slå någon annan istället,
om du visste hur många gånger jag gjort mig själv illa istället för dig.

I'm vulnerable, I'm vulnerable I am not a robot

Hur ska man kunna stå ut med någon om man inte står ut med sig själv?
Om jag inte vet vem jag är och vad jag vill hur ska någon annan kunna reda ut mig.
Jag är som en trasslig lina med trasiga ändar som väntar på att någon ska knyta ihop 
mig till en prydlig rosett eller iallafall dra lite i mig så jag blir lite rätt.


You've been acting awful tough lately
Smoking a lot of cigarettes lately
But inside, you're just a little baby
It's okay to say you've got a weak spot
You don't always have to be on top

and my hands are shaking

As they take me to my local down the street
I'm smiling but I'm dying trying not to drag my feet

They say a few drinks will help me to forget her
But after one too many I know that I'm never
Only they can see where this is gonna end
But they all think I'm crazy but to me it's perfect sense


And my mates are all there trying to calm me down
'Cause I'm shouting your name all over town
I'm swearing if i go there now
I can change your mind turn it all around

sprickor blev hål i fasaden

När ska man egentligen växa ur sin uppochner vända tonårsfas.
Varför känner jag mig fortfarande lika osäker inför andra människor,
varför känns det som att humöret åker bergodalbana mest hela tiden,
en arg blick och min dag är förstörd, ett leende och allt är glömt.

Jag vill komma i fas, få bort min spänningshuvudvärk, sluta vara rädd för allt.
Jag vill växa upp, växa ur dom har trånga tankarna som bara handlar om mig & hur jag mår.

vi kommer att dö samtidigt du&jag

Andas, jag kan inte andas
För det låter så pinsamt kvavt där jag står bredvid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
åh kom inte närme, snälla kom närmre, snälla kom nämre, kom nämre.

Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allt innan någonting hänt.
Gjort om allt till ironi, rädd för något som känslor,
men slippa vara smart ikväll.

whatever makes you happy

Nej nu har jag romantiserat vårt förhållande tillräckligt, eller förhållande, det är det ju det sista man kan kalla det, men finns det egentligen något annat sätt att beskriva ett band mellan två personer som träffas på nätterna?

inga problem

när landet lagom kväver en, när man jobbar med resor nästan dygnet runt varje dag, när man träffar människor som är lika rastlösa som jag. då bokar man en resa till Dublin med underbara tjejkompisar och drömmer om längre bort resor med den där killen som har varit överallt.

här finns ingenting att klaga på, jag vet.
sen jag ordnat upp mitt liv, finns inga fel.
ingen kaos, ingen kris, alla önskningar slår in,
ändå saknas någonting. .
är det så här det känns o va lycklig?

att vakna på natten av att personen som absolut inte vill ha ett förhållande, kryper närmre och håller om dig när han tror att du sover.

att stå under spisfläkten i bara trosor och skratta åt dig kl. 05 på morgonen

att skylla alla sina kärleksfulla handlingar på coldplays jävla musik

att höra dig nervös säga att om du någon gång, troligtvis aldrig blir tillsammans med någon så kommer du nog vara världens snällaste.

att se dig bli nervös varje gång jag pussar dig mitt på munnen

att äta nattmackor och prata om allt som inte är viktigt

afraid to turn off the light

analyserar en annan person insida ut när jag egentligen behöver analysera mig själv.
"hur kan man vara så fruktansvärt rädd att släppa en människa in på livet" tänker jag.
"hur kan man vara så fruktansvärt rädd att vara ensam" tänker han.


If you don´t feel the way I do it don´t matter cause,
I´ll never know how you feel but if you do then sure 
I´d be flattered in my mind it´s all different anyhow 

säg mig att det finns något mer, mer än bara det som är.

något annat än liv på paus och lila pikéskjortor bara för framtidens skull.
skulle göra vad som helst för att få leva lite mer på riktigt bara för ett par dagar.
släppa allt och fly till något mitt i mellan land där jag bara kan andas ordentligt.
hinna tänka en enda tanke hela vägen innan någon ny kommer i vägen.
Helst av allt vill jag fly till en liten liten ö där jag får bestämma väder och vilka som får plats.
Där skulle jag vara precis som jag vill och göra exakt vad jag vill.

vadsomhelst för att få vara mig själv

You're never ever going back

I've got some news for you
Fembots have feelings too

I know what's on your mind there will be time for that too

för 7 år sedan klev du in i mitt liv. då som vemsomhelst och efter två år i samma klass var du min bästa vän. efter 1 år till var du mitt livs kärlek, 5 år senare är du fortfarande den person jag hela tiden återkommer till. Vi har varit med om så mycket, alltid på dina villkor.

Will you tell me once again
How we're gonna be just friends
If you're for real and not pretend
Then I guess you can hang with me

When you see me drift astray
outta touch and outta place
will you tell me to my face?
then I guess you can hang with me

you can cry when you get older

She said:
There just must be more to life than this
He said:
Careful, 'cause you might just get your wish

som om jag blev förvånad

undrar varför den där textraden känns som att den träffar mitt i mellangärdet.

Om vi bara vore något mer
Mer än bara nästan lika snygga
Om du inte vore som de här i stan

en ny lägenhet, en bästa vän som ny sambo, ett nytt liv och ett försök till en ny dröm.
så varför är det så fruktansvärt svårt att ge upp den gamla mycket sämre drömmen för den nya?
kanske för att dom svarta tankarna fräter bort dom nya ljusa tankarna och för att jag hela tiden spanar mot ditt fönster och vänder mig om för att kanske, kanske, kanske se en skymt av dig. och du är aldrig där hur mycket jag än vänder mig om och i ditt fönster är det mörkt och det är mörkt i mig när jag undrar var du är om du inte är hemma.

"Det är vansinne att åka tillbaka till ensamheten" säger du.

Och jag vet det. Och det gör så ont att vara i en stad där ingen är kvar där man lämnas med sina tankar och har ingen att tyst viska "jag är så rädd" till. Och allt du vill är att åka hem och krama dina vänner och att din bästa vän ska stryka dig över håret och säga att allt kommer bli bra snart.


Ändå är jag här, flera mil bort från dom som kan göra allt det där, bara för att jag var så säker på att det viktigaste är att göra något med livet. Varför känns det istället som att mitt liv är på paus och att jag bara lever när jag kommer tillbaka till den lilla, lilla staden som jag flytt från så många gånger.

I love the way you lie

Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts

Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie

you had a place to call home

"jag dör utan dig" skrev jag.
"detsamma vännen"skrev du tillbaka utan att förstå allvaret i mina ord.

jag dör verkligen tänkte jag, om man kan dö av ensamhet då skulle jag göra det utan dig.

heartbeats

Det går en stöt genom mina fingertoppar när den snuddar vid din hud.
Du rycker till, rädd för min plötsliga hunger, sedan ler du.
Det där jäkla leendet, som gör att jag förlorar mig i dig igen.

Åt helvete med allt som är snusförnuftigt, rätt och riktigt vill jag skrika.
istället tänker jag det flera gånger för mig själv och viskar det argt när du inte hör.

ambition

och på den lurviga mattan vi en gång köpt tillsammans skrek jag nu ut all ensamhet jag kände.
men det kom inget skrik och det kom inga tårar. allt var tomt, precis som den här förbannade lägenheten.