I know what's on your mind there will be time for that too

för 7 år sedan klev du in i mitt liv. då som vemsomhelst och efter två år i samma klass var du min bästa vän. efter 1 år till var du mitt livs kärlek, 5 år senare är du fortfarande den person jag hela tiden återkommer till. Vi har varit med om så mycket, alltid på dina villkor.

Will you tell me once again
How we're gonna be just friends
If you're for real and not pretend
Then I guess you can hang with me

When you see me drift astray
outta touch and outta place
will you tell me to my face?
then I guess you can hang with me

you can cry when you get older

She said:
There just must be more to life than this
He said:
Careful, 'cause you might just get your wish

som om jag blev förvånad

undrar varför den där textraden känns som att den träffar mitt i mellangärdet.

Om vi bara vore något mer
Mer än bara nästan lika snygga
Om du inte vore som de här i stan

en ny lägenhet, en bästa vän som ny sambo, ett nytt liv och ett försök till en ny dröm.
så varför är det så fruktansvärt svårt att ge upp den gamla mycket sämre drömmen för den nya?
kanske för att dom svarta tankarna fräter bort dom nya ljusa tankarna och för att jag hela tiden spanar mot ditt fönster och vänder mig om för att kanske, kanske, kanske se en skymt av dig. och du är aldrig där hur mycket jag än vänder mig om och i ditt fönster är det mörkt och det är mörkt i mig när jag undrar var du är om du inte är hemma.

"Det är vansinne att åka tillbaka till ensamheten" säger du.

Och jag vet det. Och det gör så ont att vara i en stad där ingen är kvar där man lämnas med sina tankar och har ingen att tyst viska "jag är så rädd" till. Och allt du vill är att åka hem och krama dina vänner och att din bästa vän ska stryka dig över håret och säga att allt kommer bli bra snart.


Ändå är jag här, flera mil bort från dom som kan göra allt det där, bara för att jag var så säker på att det viktigaste är att göra något med livet. Varför känns det istället som att mitt liv är på paus och att jag bara lever när jag kommer tillbaka till den lilla, lilla staden som jag flytt från så många gånger.

I love the way you lie

Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts

Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie

you had a place to call home

"jag dör utan dig" skrev jag.
"detsamma vännen"skrev du tillbaka utan att förstå allvaret i mina ord.

jag dör verkligen tänkte jag, om man kan dö av ensamhet då skulle jag göra det utan dig.

heartbeats

Det går en stöt genom mina fingertoppar när den snuddar vid din hud.
Du rycker till, rädd för min plötsliga hunger, sedan ler du.
Det där jäkla leendet, som gör att jag förlorar mig i dig igen.

Åt helvete med allt som är snusförnuftigt, rätt och riktigt vill jag skrika.
istället tänker jag det flera gånger för mig själv och viskar det argt när du inte hör.

ambition

och på den lurviga mattan vi en gång köpt tillsammans skrek jag nu ut all ensamhet jag kände.
men det kom inget skrik och det kom inga tårar. allt var tomt, precis som den här förbannade lägenheten.