sprickor blev hål i fasaden

När ska man egentligen växa ur sin uppochner vända tonårsfas.
Varför känner jag mig fortfarande lika osäker inför andra människor,
varför känns det som att humöret åker bergodalbana mest hela tiden,
en arg blick och min dag är förstörd, ett leende och allt är glömt.

Jag vill komma i fas, få bort min spänningshuvudvärk, sluta vara rädd för allt.
Jag vill växa upp, växa ur dom har trånga tankarna som bara handlar om mig & hur jag mår.

vi kommer att dö samtidigt du&jag

Andas, jag kan inte andas
För det låter så pinsamt kvavt där jag står bredvid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
åh kom inte närme, snälla kom närmre, snälla kom nämre, kom nämre.

Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allt innan någonting hänt.
Gjort om allt till ironi, rädd för något som känslor,
men slippa vara smart ikväll.

whatever makes you happy

Nej nu har jag romantiserat vårt förhållande tillräckligt, eller förhållande, det är det ju det sista man kan kalla det, men finns det egentligen något annat sätt att beskriva ett band mellan två personer som träffas på nätterna?

inga problem

när landet lagom kväver en, när man jobbar med resor nästan dygnet runt varje dag, när man träffar människor som är lika rastlösa som jag. då bokar man en resa till Dublin med underbara tjejkompisar och drömmer om längre bort resor med den där killen som har varit överallt.

här finns ingenting att klaga på, jag vet.
sen jag ordnat upp mitt liv, finns inga fel.
ingen kaos, ingen kris, alla önskningar slår in,
ändå saknas någonting. .
är det så här det känns o va lycklig?

att vakna på natten av att personen som absolut inte vill ha ett förhållande, kryper närmre och håller om dig när han tror att du sover.

att stå under spisfläkten i bara trosor och skratta åt dig kl. 05 på morgonen

att skylla alla sina kärleksfulla handlingar på coldplays jävla musik

att höra dig nervös säga att om du någon gång, troligtvis aldrig blir tillsammans med någon så kommer du nog vara världens snällaste.

att se dig bli nervös varje gång jag pussar dig mitt på munnen

att äta nattmackor och prata om allt som inte är viktigt

afraid to turn off the light

analyserar en annan person insida ut när jag egentligen behöver analysera mig själv.
"hur kan man vara så fruktansvärt rädd att släppa en människa in på livet" tänker jag.
"hur kan man vara så fruktansvärt rädd att vara ensam" tänker han.


If you don´t feel the way I do it don´t matter cause,
I´ll never know how you feel but if you do then sure 
I´d be flattered in my mind it´s all different anyhow