jag har damm i mina vener

återupplever gammal tonårsångest genom att lyssna på bergodalvana med kent varenda nerv hatar mig själv, jag är ful ful ful och fel fel fel, och varenda del i min redan spända kropp spjärnar emot. På något sätt har jag växt ur de värsta känslorna, men innerst inne finns nog den där svidande känslan av att aldrig räcka, aldrig vara tillräckligt bra nog. och jag undrar när jag ska växa ur den på samma sätt som jag växte ur mina guloblå jeans och min militärfärgade jacka.

Det spelar ingen roll
om Du håller mig hårt
Ingen kommer att
minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra

Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Stå ut med mig

You're killin' me now

Here we go again
I kinda wanna be more than friends
So take it easy on me
I'm afraid you're never satisfied

varför gör jag det här mot mig själv,
träffar killar som inte vill träffa mig.
fortsätter enträget hoppas att en dag då
ska någon av dom plötsligt ändra sig.
Om jag ger bort mig själv lite mer, ett extra
sms, en extra natt som inte betyder något för dom
men som har en annan innebörd för mig om jag
bara försöker lite till då ska något ändras.

Tell me what you want to hear

vrider mig fram och tillbaka invirad i täcken som kväver mig,
ger upp och sätter på datorn, är så fruktansvärt trött på
alla tankar som skaver. är trött på att ge upp, är trött på att kämpa
och framför allt är jag så fruktansvärt trött på mig själv.

det känns som om jag ger bort mig själv till vemsomhelst som vill ha mig
take a bite of my heart tonight
jag ger alla svin precis vad de vill ha och intalar mig att jag gör det för min skull.
jag ger mina vänner vad de vill höra och intalar mig att det är precis så jag känner.
what are you waiting for?
Ger jobbet allt och hoppas att det är för min egen skull fast jag vet att det är en lögn
måste bryta mönster, måste leva det liv jag vill, men om man inte
riktigt vet hur man ska leva, hur börjar man?