sitter vaken varje natt, tittar ut genom det immiga fönstret, blickar ut över hemstaden. vilket laddat ord "hemstaden" vad gör man när det inte känns som hemma då? när den nya staden man flyttat till för att börja om aldrig riktigt känns som hemma och den gamla staden bara gör det om man inte lämnar sina föräldrars hus, för utanför är allt som det alltid varit, förutom att staden går vidare personer man känner eller kanske känt går vidare och man själv, man hamnar liksom utanför. man går vidare i en annan stad och ingen bryr sig egentligen om man gör det eller inte.

på långt håll är det så lätt att skaka av sig allt som händer där man kommer ifrån, när man här fastnar skrattet i halsen och man undrar vad som hade hänt om man stannat här, vem hade jag varit? Hade jag varit som dom?

Och alla personer förändras och all tonårsångest blir tydligare här.
varför är det så viktigt att vara rätt? och varför är jag så rädd här?


och du undrar varför vi aldrig springer på varandra
för när jag ser dig, min vän, kommer allt tillbaks igen..