När ska man egentligen växa ur sin uppochner vända tonårsfas.
Varför känner jag mig fortfarande lika osäker inför andra människor,
varför känns det som att humöret åker bergodalbana mest hela tiden,
en arg blick och min dag är förstörd, ett leende och allt är glömt.
Jag vill komma i fas, få bort min spänningshuvudvärk, sluta vara rädd för allt.
Jag vill växa upp, växa ur dom har trånga tankarna som bara handlar om mig & hur jag mår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar