Dom spelar coldplay på en pub i dublin och jag slås plötsligt av en sån fruktansvärd ensamhetskänsla trots att två av mina närmaste vänner är bredvid och baren är full av trevliga människor.
-helvetes jävla du, tänker jag när tårarna stiger i mina ögon.
undrar vad som fått mig att känna så här, är det den där första kärleken som lämnade mig som fortfarande spökar, eller är det mitt dåliga samvete över att ha lämnat en fin kille som förtjänade någon bättre än mig, eller är det den där förbaskade ungdomskärleken som sårat mig så många gånger att jag inte ens kan räkna dom längre. Eller är det den där senaste killen som jag lovade att inte bli kär i men som är så svår att hela hjärtat skriker efter att få laga honom. Eller är det kanske den där nya spännande killen som jag inte känner, men som gör mig pirrig och samtidigt så fruktansvärt rädd att jag ska bli sårad igen.
Eller så är det kanske bara min förbannade självkänsla som sviker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar