och visst fladdrade tusen fjärilar när jag tveksamt gick in i klassrummet
och visst hoppades hela mitt hjärta att du skulle ha ändrats.
men så tittade du upp och då dog fjärilarna, torkade ihop och blev en klump i magen istället,
en blick ett kort hej, inget mer, ingen menande blick, inget hur mår du?
jag var luft, luft och inget mera.
och så jag hatar dom där fjärilarna för dom ligger kvar där än.
någonstans mellan magsäcken och livmodern har dom fastnat
och dom värker, dom gör så fruktansvärt ont.
hellre att dom kittlar mina stackars nerver så jag får ont i magen av nervositet, hellre än det döda, kalla.
falska förhoppningar brukar dom kalla det, vardag brukar jag kalla det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar